Klimakteriesymtom

Det kommer en period i alla mogna kvinnors liv då hormonbalansen förändras.
Det är en naturlig fas i livet och hur den upplevs varierar från kvinna till kvinna.
Det finns kvinnor som klarar klimakteriet helt utan besvär, men de flesta blir påverkade på något sätt. Och det finns effektiv hjälp att tillgå.

Klimakteriet brukar sträcka sig från cirka fem år före till fem år efter den sista menstruationen - tidpunkten varierar från kvinna till kvinna. Hos svenska kvinnor
är det vanligast att klimakteriet inträder i 45-54 årsåldern, men vissa kvinnor märker av besvär redan i 40-årsåldern. Ärftlighet är en faktor som har betydelse
och inte sällan följer kvinnan samma mönster som sin mamma.

Hormonella förändringar

Kvinnor producerar hormoner genom hela livet. Vid omkring 45-50 års ålder minskar äggstockarnas produktion av framförallt könshormonet östrogen och upphör till slut helt. Även produktionen av två andra könshormon: progesteron och till viss del testosteron minskar.

Könshormonerna påverkar, förutom könsorganen, många andra organ i kroppen. Många av de typiska besvär kroppen drabbas av i klimakteriet pågår i genomsnitt
1-5 år. När kroppen vant sig vid de lägre östrogenhalterna försvinner en del av symtomen, men hos en del kvinnor kan besvären fortsätta och bidra till sänkt livskvalitet.

Blödningsrubbningar

Ägglossning och menstruation hänger ihop. En förklaring till oregelbundna blödningar i klimakteriet är ägglossningen som blir oregelbunden eller uteblir helt under vissa menstruationscykler. Även fruktsamheten minskar. Det första tecknet på klimakteriet är oregelbundna, rikliga eller sparsamma blödningar. De kan till en början komma oftare och sedan med allt längre mellanrum och upphör så småningom helt. Orsaken till att man slutar blöda är att östrogennivån sjunker och därför inte kan stimulera endometriet.

Tidpunkten för den sista blödningen, menopaus, sker i genomsnitt vid 51-52 års ålder. För en del kan den komma senare. Man anser att menopaus inträffat när en kvinna i 50-års-åldern inte har haft någon menstruationsblödning på minst tolv månader. Rökning gör att menstruationerna kan upphöra ett par år tidigare. Östrogen bildas även efter menopaus, men då framför allt i fettvävnaden.
Detta gör att magra kvinnor oftast har mer besvär.

Värmevallningar och svettningar

Svettningar och värmevallningar förkommer i någon form hos 75 procent av alla svenska kvinnor i klimakteriet. Man vet inte säkert varför de uppkommer, men mycket tyder på att det är hjärnan som styr och gör att regleringen av kroppstemperaturen förändras. Besvären kan förekomma redan före menopaus.

Värmevallningarna uppstår oftast helt okontrollerat under dagen. De börjar som en känsla av värme som sprider sig ner över bröstet. Kvinnan kan få en känsla av att bli röd i ansiktet, på hals och bröst, men oftast syns det inte utanpå.

Svettningarna kan uppstå på natten och påverka sömnen, men de kan även uppkomma dagtid. De kan i vissa fall vara så kraftiga att kläderna blir genomblöta. Svettningarna brukar som regel pågå i två till tre minuter och kan förekomma från någon gång per vecka till flera gånger om dagen.

Humör

Andra vanliga symtom under klimakteriet är sömnbesvär, trötthet och humör-svängningar. Sömnproblem tror man har med östrogenbristen att göra. Både nattliga svettningar och insomningsbesvär förekommer. Trötthet, humörsvängningar och psykiska besvär, framförallt depression, ökar runt menopaus. De kvinnor som har haft PMS-besvär tenderar att ha mer klimakteriebesvär. Man har funnit att kvinnor som motionerar regelbundet har mindre besvär än de som är fysiskt inaktiva.

Slemhinnor

De låga hormonnivåerna kan även ge besvär från slidan och urinvägarna. Slem-hinnorna kan bli tunna, torra och sköra och ge upphov till irritation, klåda och sveda. De torra slemhinnorna kan även orsaka smärta och sveda vid samlag liksom inkontinens. Cirka 25-50 procent av kvinnorna i 60-årsåldern har besvär från urinvägarna.

Sexlust

Minskad sexuell lust och sexuell aktivitet är inte ovanligt under klimakteriet. Hos en del kvinnor kan sexlusten försvinna helt efter menopaus till följd av den minskade produktionen av testosteron. På grund av att slemhinnorna är torra kan det även göra ont att genomföra ett samlag.

Osteoporos (benskörhet)

Efter sista menstruationen ökar risken för osteoporos märkbart. Redan i 30-års-åldern börjar benmassan att minska hos både kvinnor och män, men efter klimakteriet accelererar benförlusterna hos kvinnor och risken för frakturer ökar. Den minskade östrogenmängden medför att benmassan blir lägre och man får lättare frakturer, vilket oftast är det första och enda symtomet. Typiska frakturer är hand-leder, överarmar, ryggkotor och höfter. Var tredje kvinna i 70-årsåldern drabbas någon gång av osteoporosfraktur. För att ta reda på vilka kvinnor som har en hög risk för att drabbas av frakturer kan man utföra en bentäthetsundersökning. Även andra faktorer spelar dock in och graden av urkalkning är inte alltid det avgörande.

Förebyggande behandling mot benskörhet kan övervägas hos vissa riskgrupper. Regelbunden motion är viktigt för att förhindra sjukdomsförloppet, då bristen på motion ökar förlusterna av benmassa. En väl sammansatt kost med tillräckligt mycket kalcium (finns i t ex mjölk och ost samt grönsaker som broccoli och bönor) och D-vitamin (finns i fet fisk) är viktig. Solljus behövs för bildning av aktivt
D-vitamin. Andra orsaker som kan ge ökad risk för urkalkning av skelettet är tidigt klimakterium, undervikt, låg belastning av skelettet, rökning, kortisonbehandling, tyreoideasjukdom och vissa antiepileptika.

Andra symtom

I samband med klimakteriet kan även andra symtom förekomma. Dessa kan vara ledsmärtor, yrsel, hjärtklappning, koncentrationssvårigheter och muskelsmärtor. Det är ännu oklart om de har med hormonförändringarna under klimakteriet att göra, eller om det rör sig om naturligt åldrande.